NU var man hemma igen då. Har varit uppe hos mormor som bor 85 mil härifrån, så det är en väldigt lång resa, men vi har inte lika långt som mina kusiner som har 170 mil enkel resa. Hoja jobbigt att åka bil så länge, fattar inte att dom orkar.
Helgen har både varit rolig och väldgit tråkig.
Det började med att vi åkte till parka på onsdag morgon och kom fram till parka vid sex tiden. Då blev det mat och på menyn stod det köttsoppa med renkött. mumsigt finns inge bättre kött än ren. Redan då var vi 12 personer under samma tak och mer kom att vänta.

Sen torsdagen så gjorde vi inte så mycket, vid sex tiden på kvällen kom alla andra, mammas syskon och kusinerna mina.  Så vi blev sammanlagt 22 personer under samma tak, lite trevligt men skulle nog inte klara  det under en längre period. :S

Sen kom fredagen som man helst ville hoppa över, det var dags för en mycket jobbigt begravning. Det var min morfar som vi skulle säga hejdå till en sista gång.
Det som är väldigt jobbigt på begravningar är att se sina närmaste lessna som mamma och mormor bland annat.
Klockan åtta kom morfar hem till gården där han stod fram till 10, det är något gammalt som mormor ville ha att man tar hem kistan till gården innan allt.
Sen for vi till kyrkan och var där ungefär 1 timme och sen vidare till kyrkogården där dom hissade ner kistan i jorden. ursch vad jobbigt det var. Men man måste ju se det positiva i allt men ibland går det inte.
Sen när allt där var klart så åkte vi till församlingshemmet för att äta lite och läsa telegram som hade kommit.
Hälften av alla som kom vet jag inte ens vem dom var och man fick hela tiden förklara för dom äldre att jag e dotter till barbro och då sa dom jaha... Så fick vi alla kusiner säga resten av dagen.
Efter det så åkte vi hemåt mot parka igen och hade det trevligt.

Sen på lördagen så ville vi åka och kolla vart dom hittade morfar och var han hade ställt cyckeln. Hela vägen dit så grubblade man på vad han tänkte på när begav sig av, även fast han var dement så kanske han tänkte på något.
För han cyklade först ungefär 1,4 mil innan han bar in cykeln från vägen 50 meter kanske. Det var då en mycket dålig väg, grus väg. Sen så gick han säkert 1 mil innan han lade sig ner och somnade in av bland annat utmattning.
Men jag är glad att jag följde med dit och kollade vart att låg för hade jag inte gjort det så hade jag ångrat mig grymt mycket dagen efter.
Sen efter lunch någon gång så åkte 7 av mina släktningar hem för dom har ju en bit hemåt 120-170 mil.

Sen på söndag morgon så åkte även vi hem, plikten kallar för hälften av familjen. Det var lite jobbigt att lämna mormor men som tur e så stannade några kvar hos henne.

Har även lärt mig lite finska där uppe. lite roligt att kunna.